-

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss

Vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig

även om jag vet att jag måste glömma dig

never settle for anything less than butterflies.

Jag känner mig helt nollställd. Totalt. Och med dom orden säger jag godnatt, kryper ner i sängen och hoppas på bättre tider.


you don't have to like me

Sitter och spanar in lite olika tatueringar för att få inspiration och snubblar över den här.
Det är rapparen T-Pain som har den, och hur ball är den inte? Tar ju facebook till nya höjder.


i dig ser jag vägen bort och ut, baby du är vägen ut.

Igårkväll mötte jag upp pojkarna och satte mig på en buss ut mot Spånga, som så många gånger förr. Fast ingenting är riktigt som förr, egentligen. Men kvällen blev ändå fylld av skratt och sånt, just för att dom där människorna är så otroligt fina. Rummen är liksom så fyllda av kärlek. Jag fick vara med när Jacob drack sin första kopp kaffe, någonsin, Sebbe delade ut en välkänd lapdance och alla dansade och sjöng med till My Cool. Som det ska vara alltså.


And the red sun sinks at last into the hills of gold

Igår var underbart, älskar kvällar då man inte har några som helst förväntningar och sen blir allt bara så himla roligt. Tack vare Bella som tog med mig på en lång, men värd utflyckt. Där spelade vi konstiga lantis-kortspel, dansade till playaheadmusik och knöt nya kontakter.

Får hoppas att ikväll har lika mycket roligt att erbjuda, nu springer jag iväg och äter sushibuffé!



I'll take one shot for my pain, one drag for my sorrow

Idag har jag skrivit idrotts-prov med solen i ansiktet, lyssnat på musik i datasalen med natalia medans vi suktade efter snygga killar på google och snart ska jag äta supergod pastagratäng. Det låter ju alldeles awesome, plus att jag troligen ska ut med fina Bella ikväll. Hoppas ni får en bra fredag folket. Ciao!

i like it when you do that stuff to me

Hej, imorgon är det helg och jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Jag läser horoskop som säger att jag har en relation för att upfylla mitt eget ego (vilket kanske stämmer en aning), dricker mycket kaffe, letar efter träningspass med mina favoritledare och kan bara inte förstå att det är fredag imorgon. Det här måste vara den veckan som gått snabbast i hela mitt liv. Det känns som det var någon timme sen jag vaknade upp till ett soligt stockholm på lördagsmorgonen av att Josefin smög in i mitt rum och hämtade nässprej. Och nu är den snart här igen, lördagsmorgonen. Gudars vad livet rusar på, i rätt riktning får vi hoppas. Jag kom iallafall på mig själv med att vara lycklig lottad idag, jag har vänner. Vänner som smsar för att ta en promenad och vänner som pratar med mig på bussen och faktiskt bryr sig.

Nu: SÄNGEN. Ska sova big time.

Oh Marilyn, Coco and I were such good friends

Inatt drömde jag konstiga saker. Sen gick jag upp, gjorde iordning mig ovanligt snabbt och sprang iväg till skolan med Bass Down Low & Dirty Talk i öronen. Och idag ska vi bada på badhus, alltid härligt med lite bastu och bubbelpool.

Igårkväll var föressten fint. Fika med Katja och Fanny, te och grejer på ett jättemysigt fik. Sen slutade kvällen med skratt i telefonen.


Now, that I've lost everything to you

När till och med min media lärare påpekar att man måste kunna vara ensam, inte vara beroende av någon så slog det mig. Det är vad det här handlar om. Kanske inte friheten i att kunna göra vad man vill med någon annan, men friheten i att klara sig bra, ensam. Att lära sig det blir en enorm utmaning, men jag måste försöka. Som han också sa, "det är nu du ska leva livet, när du är 70 kan du klaga på att vara ensam". Han har nog ganska så rätt i det.

it's a wild world

Sticks and stones are never gonna shake me

The secret of happiness is freedom. The secret of freedom is courage.


Whatever went away I'll get it over now

Igårkväll påminnde mig om hur det var i Maj 2009, när vi precis hade träffats och jag hade "förstört" allting. Igår kändes det som om jag hade gjort det igen, som om allt var mitt fel. Jag var den som gick sönder, jag var den som grät och ville försöka göra allting bra igen, naiv som jag är. Ett desperat försök till att få tillbaka det vi haft och hans ord bara slog mig gång på gång i ansiktet. Sanningen. Jag måste försöka bygga upp mig själv nu, själv. Det vet jag, men varför är det så förbannat svårt?

No more tryin' to make it work

Dagen började underbart med frukost bestående av kaffe och ostmacka sen buss-sällskap av syster, sånt är fint. Nu har jag skrivit några essäer lite grann på måfå, får helt enkelt hoppas på det bästa. Dagen är inte så lång och jag funderar på vad jag ska göra efter skolan. Vad gör man nu liksom?


-

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av mina känslor. Mina känslor som säger emot sig själva hela tiden. Bara se allt svart på vitt, såhär är det och såhär måste jag göra för att det ska bli bra. Men så lätt ska det inte vara antar jag. Man får inte alltid vara den där jättelyckliga tjejen, och det kanske är okey det med. Det måste vara okey. Iallafall för ett tag.

I can make your storm feel sky blue

Söndagsångesten infinner sig istället på måndagen då jag har studiedag idag, har inte varit sådär jätteeffektiv. Vaknade sent, gick ut och köpte sushi i 3 plusgrader, drog och tränade och nu försöker jag få in lite plugg i hjärnan. Det går inte så bra, sociala förhållanden under renässansen är inte världens roligaste ämne. Jag sitter istället och hittar nya favoritlåtar. Som den här, den är ganska hypnotizing.



bjussar på ögongodis också, tacka och ta emot

I feel like some part of me will always be waiting for you


det här är slutet på en lycklig början.

- jag tror jag ska kasta mig igenom ditt fönster, rusa rakt in i ditt liv


you've got the love I need to see me through.

Igårkväll var lite konstigt och ovant, men mest fint. Man får försöka uppskatta allt det fina, skratten och kärleken och ignorera det som inte går så bra. Att bara få krama om sina vänner och berätta hur mycket dom betyder för en, det är någonting man gör alldeles för sällan. Att stå på en iskall januarigata och berätta hemligheter för någon man vet lyssnar och bryr sig, det är sånt som behövs i den här eviga vintern.

Idag har jag ätit popcorn frukost med tre underbaringar framför high school musical, och mycket mysigare än så kan det nog inte bli. Sen blev det mcdonalds häng och tjejsnack med Josefin.

OM DU ALDRIG PROVAT HUR KAN DU DÅ VARA SÄKER?

Fredag. Men inte den där ultimata lyckokänslan. Får se vad kvällen har att erbjuda, antagligen thaimat/pizza i soffan med pappa, inte helt fel det heller.



ditt medlidande kan jag vara utan.

Ikväll skulle kunnat vara en helt vanlig, tråkig torsdagskväll, men den blev mycket finare än så faktiskt. Det ända som behövdes var lite skitsnack över en kopp kaffe med världens finaste Cassandra. Min äldsta och en av mina aboslut bästa vänner, vi kan både skämta och prata allvar med varandra, och det är inte alla man kan det med, verkligen prata och lätta på sitt hjärta till. Sen att det fortfarande var ljust när jag åkte hem vid halv fyra, att mamma kom hem med ett nytt nagellack till mig och att vi åt kycklig med pommes till middag var bara ett plus, sällskapet var det absolut bästa ikväll.

Sen tänkte jag på det här med vänner man en gång delade så mycket med och som var en självklar del av ens liv, hur dom kan försvinna utan att man ens tänker på det allt för mycket. Då måste det ju betyda att dom inte var så speciellt trots allt, man passade nog inte tillsammans. För en riktig vän hittar man alltid tillbaka till, trots alla bråk och olikheter så finns kemin där och man håller ut genom allt. Man känner att det är en person man vill dela med sig av livet med, både det dåliga och det bra.


produktiv historialektion











Sitter vid smådatorer med min kära vän Noelle och leker söt. Det kallar jag en trevlig lektion.

youth.

Sitter och pratar festivaler och tatueringar med Josefin just nu, och helvete vad jag kom på mig själv med att längta helt plötsligt. Efter friheten. Snart fyller vi 18, vi blir vuxna. Vuxenvärlden känns så himla långt bort så det finns inte. Känner också på mig att den här vårterminen kommer gå fort, som min lärare sa idag, "det kommer kännas som om avslutningen är imorgon". Jag är rädd för det. Måste ta vara på att vara 17 år, 17 känns bra.


en sån där natt och vi behöver någonting



Dagen började med inställda lektioner vilket betydde att jag hade sovmorgon tills mitt på dagen. Jag älskar att vakna vid 11, gå upp och äta frukost i lugn och ro för att sen fixa mig till MTV på hög volym i bakgrunden. Solen sken och det var nästan så att man fick lite vårkänslor, men bara nästan.

like bullets between these walls.

Nu för tiden känns stockholm som den allra gråaste av alla gråa platser man kan befinna sig på.

Men då lyssnar vi på Bullets, sittdansar lite och springer iväg på olika träningspass för att få tiden att gå. Sounds good, huh?


Jag vill att du älskar mig, men jag vill att du lämnar mig med.

Nu är helgen planerad, äntligen någonting att se fram emot. Lördagen ska spenderas med flickorna, en helkväll med dom var år och dar sen. Det kan nog få mig på bättre tankar.

Annars har inte mycket alls har hänt idag, sov ut tills klockan var 11 på förmiddagen, vaknade till och med innan klockan ringde. Skönt det där. Var i skolan i tre timmar, drog hem, ramlade nästan hundra gånger i all slask som bildats ute på gatorna i dessa 4 plusgrader. Rena rama våren, eller nästan iallafall. Imorgon kommer tydligen kylan tillbaka, score. Nu på kvällen kollade jag på The Ghost Writer, så dålig film alltså. Fattar inte vad folk ser som är bra i den. Men lite godis till det gjorde mig lycklig. Jag får nöja mig med den sortens lycka just idag.


-

What if we were made from
Wires and spare parts
What if there was only science
In our hearts
Maybe we could love each other as robots
What if kisses were ones and zeros
Wed see the world through electric windows
Would it makes us better off than people

Re-built with no mistakes
A steel heart that never breaks

still counting.

Dagen har passerat sakta men säkert än så länge, har bakat kladdkake-muffins med syrran med Winnerbäck's ord på i bakgrunden.

NU: TRÄNING. ÄR SÅ JÄVLA TAGGAD.


feeling that I can't hide

Han kanske är för mycket som jag helt enkelt, för mycket jag. Det var det här jag var rädd för. Att fastna i någon och tappa bort mig själv på vägen. För då kan det bara bli sämre. Men nu måste jag fokusera på att överleva, inte överanalysera varenda mening han säger eller minsta lilla känsla jag får i magen. Jag får helt enkelt försöka bortse från att jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken varje gång saker påminner om honom. Som det gör hela tiden. Jag har inte en grej här hemma som inte påminner om honom. Boken som ligger bredvid mig fick jag av hans morfar, vattenflaskan har han druckit ur så många gånger att den börjar bli "hans och min".

Som allt jag har, alla känslor, tankar är inte mina, dom är våra. Vi är en. 

teach me how to dougie


Idag har jag gått runt och sjunigt på "the lazy song" hela dagen, och det är så min dag har varit ungefär. Började med tre avsnitt one tree hill, sen har min största anstängning varit att gå till ica maxi med syrran och en liten promenad med anna. Kände att jag behövde träffa den tjejen och dela lite erfarenheter, vi bor ju så nära varandra att det är löjligt att vi inte ses oftare. Där har jag ett nyårslöfte, att ta tag i gamla kompis-relationer.

och det jag har insett att vi gör nu är att vi släpper taget om varandra, långsamt långsamt. så att det ska gå så smärtfritt som möjligt. lycka till med det liksom.

"En känsla är bättre än ingen känsla alls, oavsett om den är negativ."

Läste precis en intervjuv med Alexis Weak, och han verkar vara en himla smart kille han.

Vad söker du hos en partner?
Jag vill ha en anledning att anstränga mig. Varför gör man grejer liksom? Det är alltid någon man vill imponera på. Jag jobbar mycket för att jag tycker någon förtjänar det.

En vas som krossas i ett bråk i ett förhållande är inget problem för dig?
Det är väl ingenting jag söker, men det finns betydligt värre saker än lite krossad vas i hallen. Till exempel att inte vilja krossa en vas om du ser henne med en annan kille.


I might mess around

Livet nu för tiden är så himla svårt och jobbigt att man nästan glömmer bort det jobbiga och går runt och skrattar åt ingenting istället, bara för att det är bättre än att gråta. Nu lät jag som världens mest deprimerade människa, men så är inte riktigt fallet. Som sagt är allt så hemskt så att det blir komiskt.

Idag har jag spenderat exakt hela dagen med att prata med fina Natalia och lite andra personer som verkligen verkar förstå mig. Jag har suttit i soffor i skolan och tittat på filmer om rymden, fascinerats lite för att sedan åka in till stan, äta chokladmuffins och prata ännu lite mer. Prata prata prata, med allt och alla, så ser mitt liv ut just nu. Jag behöver få ur mig så himla mycket.

Ikväll önskar jag att det var sommar och alla kunde samlas i Rålis, sitta på gräset, dricka ur 7eleven muggar och titta på indiemänniskor som dansar galet med en rödvinsflaska under ena armen och en stor radio under andra. Det var väldigt fina dagar det där.

Nu känns ingenting, nu känns allt.



Vad gör man när man inte kan vara med honom - men inte heller utan honom?

-

Det här är nog mitt livs konstigaste dag. Är helt tom på ord.

ett ärr

"Kärlek för mig är att se morgonsolen slå över Stockholms stad från tunnelbanan mellan Slussen och Gamla stan. Kärlek för mig är de små detaljerna i livet. Sådant som är enkelt. Sådant som inte kräver något. Som bara är. För det är så kärlek skall vara. Oavsett om det är kärlek till familjen, en pojkvän eller ett djur: Kravlöst. Lite som ett ärr. Det finns alltid där, det kan blekna, men det försvinner aldrig."

en av de finaste förklaringarna till kärlek jag hittat.

I know there's supposed to be a big huge important reason why, but there isn't.

Jag brottas fortfarande med mina tankar och ibland har jag bara lust att ge mig själv en smäll på käften. Säga att du kommer ångra det här Linn, ser du inte vad du håller på att göra. Du håller på att förstöra allt. Men på något konstig sätt kommer jag ändå på anledningar till varför jag gör rätt, varför det måste bli såhär. Och nästa sekund är dom tankarna som bortblåsta igen, då är jag bara en idiot rakt igenom. Jag skulle vilja att någon sa till mig, så här ska du göra, och nu gör du det. Men jag antar att livet inte alltid kan vara en dans på rosor med romantiska komedier i sängen, ibland måste man sitta själv i sitt rum och tänka ut vad man vill med livet. Och det är just det jag försökt göra de senaste veckorna.

alla dom där känslorna vi slarvat bort

Jag är svag för dig, för du gör mig stark
Du är bra för mig, ändå förstör jag allt
Du har sönder mig, fast du gör mig hel
Det känns så rätt, även om allt som vi gör blir fel

Jag har tappat greppet, vet inte in å ut
Vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt
Jag vill älska dig, å jag vill slå ihjäl dig
Vill ha dig ur mitt liv, men nånting står I vägen
Å jag gör allt för att behålla förståndet
Men jag har fastnat I ett beroende som håller mig fången för du är knark

horisonten är nån annans konstruktion.

Så var man tillbaka i skolan, back on track. Vanliga mönster igen. Sitter just nu och skriver ett arbete om Coca Cola Company, lite roligt sådär faktiskt. Idag kommer jag nog somna gott, men först ska jag hålla ut tills halv fem. Det kommer nog krävas många koppar kaffe för det.



bild för skoldatan, vet inte när

teenage crime

Skolan blir nog bra för mig just nu. Något att fokusera på istället för mina egna förbannade känslor. Jag måste försöka se saker mer positivt har jag kommit på, och det här är väl en start. Skolan blir bra för mig.


Alla gånger jag fått höra vad jag inte får förstöra

Idag mina vänner ska jag ut på landet med klass-kompisarna över en natt, ska bli riktigt kul faktiskt. Har inga direkt förväntningar och det kan ju bara göra det bra. En fin avslutning på ett lov som varit upp och ner får man hoppas på. Bergochdalbana är vad det här lovet har varit, magiskt fint ena sekunden och kaos kaos kaos andra. Dagen innan julafton var perfekt, sen har det bara gått utför. Men jag tar mig upp igen.


i surrender to every word you whisper.


bruno mars.
min senaste crush.
dreamboy, eller vad?

musiken har gått varm här hela kvällen, och nu väntar one tree hill och sen sömn.

vinter

det är fortfarande lika mycket kaos i huvudet. men igår tog jag och natalia oss i kragen och drog iväg i världens snöstorm till eriksdalsbadet. vi satt i bubbelpoolen och snackade skit, bastade och hade vattenkrig, väldigt värd dag. sen satt vi på mcdonalds och avslöjade lite hemligheter för varandra, hon är så lätt att prata med den människan, och hon förstår mig. är så glad att hon finns alltså.

nu sitter jag här och har panik för att jag inte har något att göra ikväll. och snart börjar skolan. matte-ångesten kommer smått krypande. men den är ingenting jämfört med annan ångest jag känner just nu.


Life is about taking chances and never regretting them.

Ung och dum. Jag säger emot mig själv inne i hjärnan hela tiden. Önskar att jag kunde stänga av ett tag, torka tårarna och åka till Paris eller något med en vän, bara komma bort ifrån allt och alla. Vem kunde tro att det här lovet skulle komma att bli så omtumlande för mig. Jag sitter mörbultad på tvärbanan, helt total bisarr kaos i hjärnan med Kent i öronen.

Jag är livrädd för att leva.

jag flyger över gatorna vi vinglat på, det är konstigt, de kändes mycket längre då

Känslorna slår och spränger, så som Kent en gång skrev. För allt och alla just nu. Men jag håller mig över ytan och försöker hitta på saker på dagarna, även om det här lovet inte är det roligaste jag någonsin haft. Snarare det lugnaste.

Just nu lyssnar jag på Parken, nostalgi på hög nivå. Flyger direkt tillbaka till sommaren 2009, nykärlek, fina vänner och grönt gräs som stryker mot smalbenen. Jag kan riktigt känna sommarlukten i näsan och hur fri man var då. I ett folkhav på Popaganda. Det ska jag uppleva i sommar har jag bestämt, festival.

Annars har jag nattsällskap ikväll igen, och sånt är alltid fint. Cassandra den här gången, hon är och tvättar av sig lite så jag passade på att skriva några rader.

Just när den här bilden togs vara jag nog väldigt lycklig tror jag. 2009. Tidig sommar, skolavslutningen närmade sig och det var förmiddag med fina vänner, alla var slitna efter en sen kväll hos Felicia. Det är så det ska vara. Känns som det var igår.


no regrets

Yo bloggen! Sitter i sängen och chillar med Natalia, vi äter tomteskum, trötta efter en kväll i pulkabacken. Vad ska man göra, blir det inte fest så blir det fest i backen, som man säger! Båda är hesa och förkylda, men det funkar endå, det är ju lov. Nu ska vi njuta av den här veckan och natten.




You will never feel alone, my touch is such a rush it overflows

Det är den första Januari, och nu önskar jag mer än någonstin att man kunde spola fram och tillbaka i livet, prova olika alternativ och se vad som blir bäst. I längden. Vad som håller och vad som gör mig lyckligast. För ibland känns allting kaos överallt, både i snöstormen där ute med rinnande mascara och långt inne i hjärtat. Ibland når det riktigt långt in och sticker till, men oftast bara snuddar det lite lätt på utsidan, sen skjuter jag undan det. Av ren och skär rädsla, för att det kanske inte blir bättre än vad det har varit just dom här senaste två åren.

Men jag försöker hålla huvudet högt, lyssna på Håkans ord "jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än" och låta tiden göra sitt helt enkelt. För jag är fulltständigt förvirrad och känner att alla val jag gör blir fel, antingen för någon annan eller för mig själv. Jag är så otroligt rädd för att såra någon jag verkligen älskar. Det som ser bra ut känns inte alltid bra.

new years

Bloggen dör lite här känner jag, men så måste det få vara ibland, iallafall på loven.

Igår firade jag ett nästan lite för klyshigt nyår tillsammans med underbara vänner, pussar och oxfilé. På tolvslaget snöade det så mycket att man knappt såg några fyrverkerier, men vi gick ut på isen och tog lite gruppbilder endå. En väldigt lyckad kväll, afterall.

Nu: Life Of Ryan weekendmarathon.












RSS 2.0