Känslorna slår och spränger, så som Kent en gång skrev. För allt och alla just nu. Men jag håller mig över ytan och försöker hitta på saker på dagarna, även om det här lovet inte är det roligaste jag någonsin haft. Snarare det lugnaste.

Just nu lyssnar jag på Parken, nostalgi på hög nivå. Flyger direkt tillbaka till sommaren 2009, nykärlek, fina vänner och grönt gräs som stryker mot smalbenen. Jag kan riktigt känna sommarlukten i näsan och hur fri man var då. I ett folkhav på Popaganda. Det ska jag uppleva i sommar har jag bestämt, festival.

Annars har jag nattsällskap ikväll igen, och sånt är alltid fint. Cassandra den här gången, hon är och tvättar av sig lite så jag passade på att skriva några rader.