You make me feel like I could touch the planets, you want the moon, girl watch me grab it

Big plans for the weekend. Eller, stressiga planer iallafall just nu. Har mycket att köpa, fixa och packa.
Idag var jag på min vän Annas fina teateruppspel i Höglandsskolan, dom hade gjort en version av high school musical som var helt awesome.
Innan dess åkte jag skridskor med klassen som faktiskt är himla fin. Det kändes som någon slags film, eller iallafall som en klassresa, alla åkte runt, hjälpte varandra och berömmde varandra i snön som föll lite sådär fint över Stockholm. Sen har jag också ätit hamburgare x 2.

Kort sagt: Fin och hektisk dag.
Nu: Dusch och Big Brother!


I'm gonna get some

Trött och lite smått irriterad, så är läget just nu. Därför sätter jag mig på en buss mot hornstull för att träna aerobics, får se hur det går.


Nu blundar jag en stund - och låtsas att jag är någon annanstans

jag vill bara boka massa resor och festivaler, komma bort från det här landet ett tag. på sportlovet kommer jag ju inte bort från landet, men en bit på vägen, nämligen upp till björnrike med två av de finaste vännerna som finns. där ska det badas bastu, ätas hamburgertallrikar och chillas vid skidbacken, låter ganska så underbart i mina ögon. en hel stuga i fjällen för oss själva.



(bilden har inte direkt med texten att göra, förutom att det är flipp på festivaler)

Jag minns varenda scen ifrån vår film

Idag vaknade jag strax efter sju och kände mig lite gladare än morgonen innan, och det är väl sånt man får leva för. Att det kanske gradvis, sakta men säkert kommer kännas lite bättre dag för dag mitt i all vinter och allt mörker. Det kändes ytterst lite mer som om allting kommer lösa sig när jag tog tunnelbanan till centralen för att där byta till pendeln.

Jag var på Ungt Företagande mässan, "Våga Vara Egen". Vandrade runt där med Natalia i flera timmar. Riktigt kul var det att gå runt mellan alla stånd och se ungdomarna som var ungefär i min ålder och som hade skapat sina egna produkter och idéer, liksom försöker göra något med sitt liv. Det fick mig att inse att det kanske finns mer än pojkar och vad de gör med ditt huvud, det finns nog något mer. Kanske ska ta och bli en buisness woman och ägna livet åt karriären. Vi får se hur det blir med det. Nu ska jag försöka plugga så jag kommer en bit på vägen.

tänker på hur fint det var att somna bredvid någon man tycker om mer än allt i världen. och att jag fick uppleva det i två år. jag är egentligen rätt lycklig.


crazy indeed

Jag får liksom lite panik på mig själv. Över hur mycket jag romantiserar allting i huvudet, föreställer mig allting i ett rosa skimmer. För så var inte allting, jag måste försöka komma ihåg det. Allting var inte parmiddagar på en stor balkong i årsta eller nattpromenader längs med lilla essingens badbryggor hand i hand. Allt var inte grillat kött på hans bakgård i augusti med hans huvud i mitt knä på gräset, allt var inte att smyga ut genom min dörr klockan 2 på natten och vingla runt på gatorna i vasastan, bara för att vi hade lust helt enkelt. Men att det inte alltid var så är ju så svårt att komma ihåg nu. För helvete vad man bara kommer ihåg dom bra grejerna när det väl håller på att ta slut, det är liksom inte möjligt att tänka på bråken och alla dåliga stunder man hade.

Och jag förundras fortfarande över mig själv, hur fan jag tänker. Och hur min kväll kan bli så mycket bättre om han ringer och vi har ett normalt, fint samtal som känns lite som de gamla vi, dom vi brukade vara. Inte med den där konstiga stämningen mellan oss. Det är otroligt hur hela min kropp kan slappna av efter det, hur jag kan återgå till att känna mig vanlig, efter timmar, dagar, veckor i någon slags bubbla av abstinens. Nu drar jag täcket över huvudet och hoppas på vår, och någon slags förändring.

-

jag får liksom panik när han inte finns där för mig. det är bara det.

And for once in your life you've got nothing to say

Never take someone for granted, hold every person close to your heart. 'Cause you might wake up one day and realize that you've lost a diamond while you were too busy collecting stones.

just put your paws up, cause baby you were born this way

Idag har jag ätit grillad kyckling, suttit i ett fönster och pratat med finaste natalia och kännt mig allmänt hopplös och nere. Men så är väl vissa dagar I guess.

Nu ska jag tagga inför första riktiga avsnittet av Big Brother och sen väntar sängen.


"och det konstiga är att man kommer läka. även om man inte vill."


ingenting.

Ikväll orkar jag inte vara söt och berätta om min kväll här i bloggen, för jag är så förbannat jävla sur. På honom, för att han är en jävla idiot, och på mig själv. För att jag inte känner någonting, för att jag inte gör ett jävla skit rätt och för att jag låter folk trampa på mitt hjärta hur som helst. Jag ska inte ta emot något mer, jag ska ta kontroll över mitt liv. Nu. Det här måste få ett slut, jag tänker inte låta honom långsamt glida ifrån mig och jag tänker inte låta mig själv glida in i någon jävla dimma där allt är grått, mittemellan, ingenting är svart eller vitt. Varför ska det vara så in i helvetet svårt att styra över sitt egna liv och sina känslor? Varför reagerar jag inte starkare, varför försöker jag måla allting i nån fin jävla färg bara för att det ska se bra ut? Jag vet inte vad jag håller på med. Jag saknar någon att berätta all skit för, någon jag knappt kände men som endå fanns där på något galet sätt. Jag saknar att känna mig betydande. Ingenting i livet går som man vill.

saturday night

Idag kändes det som om jag gick i högstadiet igen. Jag och två andra fina flickor bebodde oss i min soffa i några timmar. som sällskap hade vi 2 ben & jerry's, massa chokladsås och nötter. Där satt och småskrek till Saw, riktig klassiker alltså. Sånt är ju bara för härligt ibland.

Nu blir det världens godaste mat, citron&dragon kycklig med klyftpotatis. Sen ska jag nog dra mig mot söder och träffa fina Anna.


I wouldn't trade you for the world.

Den här fredagen slutade med att jag tog på mig min allra tjockaste dunjacka och vi släpade oss till Hemmakväll i stockholms 13 minusgrader. Vi hyrde två filmer och köpte extremt mycket godis för att sen gå hem och tjocka oss + halvsova i soffan och skratta åt random saker. Sånt är ju också väldigt fint.

 


bilder feb 2010.

Emma! Nu är du ännu ett år äldre, hela 14 år. Ännu en vår, sommar, höst och vinter rikare. Tiden går så himla snabbt. Du är världens finaste person och bästa lillasyster, glöm aldrig det. Du kommer göra misstag de närmsta åren, men du kommer hela tiden lära dig. Du kommer bli kär och du kommer testa nya grejer, och du kommer framför allt ha så himla kul att du inte vet vart du ska ta vägen. Kom ihåg att du har det bästa framför dig, alltid. Och jag finns alltid här om det är något.
Du kommer lyckas så bra i livet, jag känner det på mig.

And if the perfect spring is waiting somewhere, just take me there

Ikväll vankas det kalas för lillasyster, tårtan är inköpt och saften är blandad.


read it

Nu ska jag göra något jag aldrig gjort i den här bloggen förut. Jag ska tipsa om en bok.

Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld.

Jag läste den för flera år sedan, men den sitter fortfarande kvar i huvudet. Läs den.



hey, you look like a million


mitt hjärta hoppar över ett slag varje gång jag hör dig skratta.

Jag fascineras över hur en människa kan påverka en så mycket, hur en enda liten människa på den här planeten kan ha sån kontroll över hur man mår. Hur tankarna kan koncentreras så hårt på just honom, vad han gör och om han tänker på dig.

If everything
Was everything
But everything is over
Everything Could be everything
If only we were older

put your troubles aside, start livin'





HÄR vill jag vara.


jag ser hur det glittrar, jag ser det i dig.

Idag har jag frysit röven av mig i flera timmar på en kyrkogård, filmar en serie till skolan. Det var inte så kul, mera kul var däremot att en söt en ville möta upp mig i Skanstull ett tag, ha obligatoriskt donkenhäng och att sen hämta upp thaimat på vägen hem. Dagen har gått sjukt snabbt, dags för sängen igen. Förlåt för tråkig bloggning.


får en att säga i natten, "jag behöver nåt starkare"

Har kännt mig ovanligt glad idag, ovanligt pigg, men samtidigt ovanligt borta. Konstig combo.

Nu ska jag mysa ner mig i sängen, har typ aldrig varit såhär taggad på att bara ligga ner mellan lakanen och njuta av många timmars sömn innan klockan ringer.


x and o's

Entourage är inte världens bästa serie, lite överskattad om du frågar mig (säger jag efter att ha sett typ 1 avsnitt), men ögongodis, det innehåller den iallafall!

Titta och njut, Adrian Grenier.








en dag ska vi dö, alla andra ska vi leva

"I don’t suffer from insanity, I enjoy every moment of it"

If you remember me, then I don’t care if everyone else forgets.

Jag har lärt mig att man inte kan ge varandra tips om kärlek, man kan inte be henne släppa honom för att han är en skitstövel, är man kär så är man. För det är den starkaste känslan av alla, kärleken. När han ringer dig mitt i festen bland allt folk, allt skratt, när du äntligen börjar känna dig lite lite lycklig igen, även om så bara för stunden. Det är dom små stunderna av glädje du lever för. När du äntligen tänker på något annat än ditt huvud mot hans mage, då ringer han och din bubbla spräcks. Muren du byggt upp bara rasar, på en sekund. Och det är det kärlek gör, den river alla murar. Och det hjälper inte hur mycket ens kompis står och säger att du ska lägga på, att du ska tänka på alla gånger han sårat dig, att du har det bättre utan honom. Hon kan bara inte förstå varför du kämpar så hårt för någon som gör dig så illa, men alla hans fel, du kan inte se dom längre.

Du kan inte se det. Det går inte. Allt du kan se är honom och hans ögonfransar och ditt huvud mellan hans händer.

vi är bättre än grå

Igårkväll blev lyckat. Jag kan inte släppa hur mycket jag älskar känslan av att sitta på en buss med massa kompisar en lördagskväll och bara ha hopp i kroppen, hopp om en rolig kväll. Ingenting annat spelar någon roll, jag älskar hur den känslan ibland får ta över och man får strunta i vardagen.
Kvällen i korthet kan beskrivas som peter pan, barbra streisand och lekar på golvet på en övervåning.

Idag har jag och C softat hemma hos henne, tittat på film och nyss var det mitt älskade solsidan. Det är som ett beroende, vill bara se mer och mer. Längtar redan tills nästa söndag.

Imorgon ska jag kämpa mig igenom ännu en måndag, 10 skoldagar kvar bara, sen en vecka i frihet - lov.


-

Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna
Reser du din väg, då kan du be mig vänta
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan jag hjälpa
Jag gör allt för dig, det kommer aldrig att förändras

För jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
Inte när du rör vid mig


yeah x 3

Idag vaknade jag av mig själv vid 10, ibland förvånar livet alltså. Sen dess har jag druckit varm choklad till frukost (första gången den här vintern), hängt runt i stan med Cassandra och älskat vädret. Livet förvånar alltså ännu en gång, jag gillar vintern. När det är sol och inte blåser, då är det fint.

Nu ska jag snart dra iväg ut i snödrivorna på allahjärtansdags fest med Cassie, lär bli roligt.


Såhär såg jag ut idag.






Som en bok man bara skriver när man har slösat varje ord


So what do you think, can we take some time off from taking time off?

Och så blev det vinter igen. Snön föll ner igen, blöt och inte alls så kall faktiskt, över mig på Odenplan idag där jag stod och åt brownie och väntade på bussen. Dagarna ägnas åt sportlovsplaner med bästisar, solsidan-maraton på kvällarna och överlevnad. Att försöka överleva har blivit lite av en utmaning.


nu har jag förgäves hatat kärlek. äntligen.

Nu förstår jag, nu förstår jag hur det känns att ligga så långt ner i skiten att du inte kan ta dig upp. Nu förstår jag hur det känns när han inte längre är en självklarhet. Det är inte alls säkert att han kommer fånga dig när du faller. Jag förstår hur det känns när hela ens världsbild, hela ens existens rubbas så mycket av bara några få ord. Nu vet jag hur det känns att se två år av sitt liv flasha förbi, jag vet hur det känns att hata livet och allt i det, alla jävla sommarnätter med honom franför en engångsgrill i Rålis, alla tunnelbane-kyssar och alla småbråk om vilken film vi ska se på bailando. Nu vet jag hur det känns när någonting går sönder i tusen miljoner bitar rakt framför ögonen på dig, men du är okapabel till att sätta ihop det igen. Så du stänger ögonen, kör in naglarna i dina egna handflator och gråter ner i täcket. För att det är allt du kan göra.

sträcker upp mina händer, tror att det här kan vara början på nått stort

Såg precis på "Dom kallar oss artister" där Oskar Linnros var med, och än en gång påminnde han mig om hur otroligt grym han är. Hans musik är så meningsfull och medryckande att det är galet, definitivt en av Sveriges bästa artister. Att alla hans låtar påminner mig om bara ben, grönt gräs och allsång på en balkong i Spanien gör det inte direkt värre.



Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå
Genom eld

freaky

söndagkväll och här sitter jag och lyssnar på musik som peppar upp mig till tusen.

den här får mig att vilja dansa som fan.

jag vill ha sommar, vill ha dans, vill ha oändliga kvällar i rålis. vill sitta på en bänk med två vänner och skratta åt allt och ingenting, vill ta nattdopp på stenständer, deeptalk på balkongen när allt är sådär fridfullt som det bara kan vara en sommarnatt klockan 4 och det börjar bli ljust igen. vill sova i en dubbelsäng med fina vänner och äta nudlar till frukost, vill kunna hoppa upp på min rosa cykel och åka ner till lilla essingen med lars winnerbäck i öronen. vill stå under en bro och lyssna på regnet som blandar sig med den skrålande musiken från en bergsprängare som någon haft med sig, vill sitta vid ett öppet fönster klockan 8 och känna att luften fortfarande är ljummen utanför och planera kvällen, inte ha någon aning om vart den för oss. vill stå och skriksjunga till journey's don't stop believin i ett vardagsrum, vill sitta på en buss ut mot älvsjö och sen sitta på en klippa hela kvällen och prata med människor man aldrig träffat förut. vill sitta på en brygga utanför eriksdalsbadet med florence valentin på avstånd, vill vare uppe en hel natt och vara så trött men endå så otroligt lycklig, vill steka pannkakor på morgonen och äta dom i sommarsolen på balkongen.

jag vill mest av allt inte ha det som det är nu, verkligheten, en söndag i februari 2011.












-

my best friend, my worst enemy, my stalking killer, my comforter & protector - they're all you.
and I will hold onto our first, second, third and twentieth kiss.

I really thought somehow in the midst of it all, we'd make it.



"nu kommer min mamma undra varför jag kommer hem och luktar som en jordgubbe"

The sun doesn’t always shine, I’m stuck in a solar eclipse

Allmänt seg helg, men Due Date var rolig och det är alltid kul att träffa min flickvän Cassie.

Nu ska jag snart ut i vädret på promenad med syster, har inga som helst läxor jag måste göra, känner mig rätt så fri.


koffeinet verkar aldrig gå ur blodet. precis som du.

jag tänkte på en grej. det finns så många underbara människor därute som man går miste om, som man träffar alldeles för sällan. vissa träffar man kanske inte alls, inte någonsin. man tar alldeles för få chanser till att hänga med trevligt folk och bara chilla. och egentligen borde jag gjort så mycket mer än att sitta inne på mitt rum och äta lösviktsgodis idag, men jag tänker alltid att "det har jag tid för i sommar". jag skyller allting jag gör fel på den här himla vintern och det här gråa landet. men jag ska nog sluta bygga upp förväntningarna på sommaren, för just nu är dom skyhöga. då kan man bara bli besviken.

ikväll blir det Due Date med cassisnuffen, ciao!

jag är kär i bilden av dig, inte i dig

börjar lördagen med grönt te med mandarin smak, loca på radion, morgontidningen och bioplaner.




-


Why do the birds go on singin, why do the stars glow above?

Ikväll är jag nog för trött för att känna, för trött för att skriva och för trött för att dra ut med kompisarna. Det får sparas till imorgon då vi hoppas på roligheter.

Nu skulle jag helst vilja gosa ner mig i sängen och titta på Girl Interruped, kanske får bli så.


I had the craziest dream last night about a girl who has turned into a swan, but her prince falls for the wrong girl and she kills herself.

Igår hade jag en lugn och skön torsdagskväll, såg en av de bästa filmerna jag sett på väldigt länge, Black Swan med Natalie Portman. Den förtjänar all bra kritik den har fått, speciellt Natalie som gör en underbar huvudroll.

Fängslande och genomtänkt film, se den!




-

Håller andan en stund
Tiden står still
Jag vill va' här i tystnaden innan dagen blir till
Och du ligger brevid
Men så långt här ifrån
Jag är så rädd för att förlora dig

Du är allt som jag har önskat mig
Du är den som får mig att förstå vad kärlek är
Du får förlåta mina tårar
Hur ska jag göra för att kunna hålla kvar
En kärlek skör som glas

Som den tunnaste is
Mellan himmel och hav
När jag inser hur lätt vi kan förlora det vi har
Vill jag va' här och nu
Våga ta varje chans
Och leva varje ögonblick med dig

life is strange.

Jag hatar livet just nu. Jag hatar hur man långsamt slutar se på varandra så som man en gång gjorde, jag hatar hur man långsamt ger upp, hur man slutar kämpa. Hur allting bara blir rutiner och man helt slutar uppskatta varandra. Hur kan det få vara så? Man slutar se den personen man blev kär i och ser bara ett skal, ett skal man sover och äter med, får närhet av, men de där fjärilarna i magen börjar flyga långsammare. Man vet inte hur man ska göra för att rädda allting, så man börjar bråka istället. När man inte orkar försöka plocka fram dom där fjärilarna, så som man försökt så många gånger förr, då är det så mycket lättare att bara skrika på varandra. Ta upp den andras fel och brister, medans man är helt blind för sina egna. Man hatar sig själv för att man är så needy och kräver något mer, varför kräver man mer? Varför kan man inte bara vara nöjd med det man har? Man tar allting för givet, för man vet att han aldrig någonsin kommer att lämna en, det finns inte ens i världsbilden. Men man känner ändå att allting har förändrats, vi har förändrats. Vi är inte som vi en gång var.

Men man är inte heller sig själv längre, den man var innan ni träffades, man är han&jag. Hur ska man kunna gå iväg och lämna det? Hur är det fysiskt möjligt att efter skolan inte ta upp mobilen, ringa honom och fråga hur hans dag har varit? Hur kan man gå och lägga sig utan att ha hört hans röst i andra änden telefonen, hur kan man överleva en fredagskväll utan att veta vad han håller på med? Allt det här hatar jag. Av hela mitt hjärta.

Ibland är en lögn det finaste man har.

Sitter i skolan, har håltimme då alla andra plågas med matte c. Om en halvtimme slutar dom äntligen så vi kan gå och äta, ha några timmars Grafisk Kommunikation och sen ska jag sätta mig på tbanan hem till Cassandra som har bakat någon slags tårta jag ska få smaka på. Hon är allt bra söt hon.

mina vardagar är så otroligt roliga alltså. not.
men man får uppskatta småsakerna, som att det är väldigt fint väder idag, några plusgrader och solen gick upp redan vid halv åtta när jag gick upp ur sängen. sen drack jag kaffe till frukost med mig själv i köket, ganska harmonisk stund det där. och jag hatar verkligen inte vintern dagar som denna, det är härligt att få sitta på en tunnelbana i kappa och halsduk och läsa metro.


and how dare you not remember, how dare you walk away?

och hans namn lyser fortfarande upp där på skärmen. tryggheten jag känner med honom är så slående, det är som om varm bumull lägger sig runt mitt hjärta varje gång jag har hans hand i min, varje gång jag pratar med honom i telefon och hör hans välbekanta skratt. det där skrattet jag känner utan och innan, jag vet direkt om det är äkta. så många gånger vi har skrattat tillsammans, till busringningar på youtube, till töntiga "big red text" komedier. så många gånger vi sprunigt ner till affären, hand i hand, i både den iskallaste vintern och den finaste sommarnatten. och minnena kommer ingen någonsin ta ifrån mig. jag kan bara hoppas att jag får uppleva något liknande någon gång, för det är det bästa som finns.

Oh that reminds me of when we were free
Before life began to tear us apart

RSS 2.0