Ikväll orkar jag inte vara söt och berätta om min kväll här i bloggen, för jag är så förbannat jävla sur. På honom, för att han är en jävla idiot, och på mig själv. För att jag inte känner någonting, för att jag inte gör ett jävla skit rätt och för att jag låter folk trampa på mitt hjärta hur som helst. Jag ska inte ta emot något mer, jag ska ta kontroll över mitt liv. Nu. Det här måste få ett slut, jag tänker inte låta honom långsamt glida ifrån mig och jag tänker inte låta mig själv glida in i någon jävla dimma där allt är grått, mittemellan, ingenting är svart eller vitt. Varför ska det vara så in i helvetet svårt att styra över sitt egna liv och sina känslor? Varför reagerar jag inte starkare, varför försöker jag måla allting i nån fin jävla färg bara för att det ska se bra ut? Jag vet inte vad jag håller på med. Jag saknar någon att berätta all skit för, någon jag knappt kände men som endå fanns där på något galet sätt. Jag saknar att känna mig betydande. Ingenting i livet går som man vill.