i dig ser jag vägen bort och ut, baby du är vägen ut.

Igårkväll mötte jag upp pojkarna och satte mig på en buss ut mot Spånga, som så många gånger förr. Fast ingenting är riktigt som förr, egentligen. Men kvällen blev ändå fylld av skratt och sånt, just för att dom där människorna är så otroligt fina. Rummen är liksom så fyllda av kärlek. Jag fick vara med när Jacob drack sin första kopp kaffe, någonsin, Sebbe delade ut en välkänd lapdance och alla dansade och sjöng med till My Cool. Som det ska vara alltså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0