VILKET LYCKORUS JAG HAR! Tack vare jobbet. Är bara så himla glad över att jag får träffa så fina barn, så fina människor. Små människor som jag själv är just vad dem är. 

Kommer till en klass jag bara vickat i en eller två gånger och alla skriker mitt namn när jag kommer och blir glada för att jag är där. Trodde inte ens dom skulle komma ihåg mig. Får också höra att jag är världens bästa fröken, och känner bara att jag får ett sånt himla band med dom, en fjärde klassare i Bredäng, av alla ställen. Alla är så trevliga och fina individer, jag förstår varenda en av dom och deras problem. De som är lite stökiga förstår jag till och med, och jag förstår varför dom är det. Tar man sig bara tiden så går det att ordna. Det är så himla fin stämning i klassrummet, även om det ibland är lite högljutt. Bra läromiljö kommer inte bara från knäpptystnad hela tiden, utan att ha lite kul också, tror jag. Men när jag läser ut geografiboken högt för dem och jag ser att dem verkligen är intresserade och lyssnar och att jag förhoppningsvis har lärt dem någonting, gjort någonting i deras liv blir jag så himla glad. Får typ lust att bli lärare.. 

 

Fick med mig en teckning hem av en av favoritkillarna, den sitter uppe ovanför datorn.