Den här sommaren misshandlar mig psykiskt, blir så himla van vid att alltid ha någon hos mig. Minns knappt sist jag var ensam, men nu sitter jag här igen. Njuter av det. samtidigt som jag hatar det. Det är något fel på mig alltså. Vill bara ha onsdag och få umgås med massa människor igen. Vill få igång en normal rytm med skola, helger osv samtidigt som jag vill leva såhär fritt för alltid. Aja ni hör ju hur jag flummar. Bloggen blir bara konstigare och konstigare. Men det är väl som livet dårå, det blir lättare men samtidigt så mycket mer komplicerat. 

 

Anyways, jag överlever och imorgon ska jag mysa sönder på middag med mina två bästa - Anna & Jossie.