Ser kärleksfilmer och känner mig sentimental. Inte så att jag vill gråta, bara ett litet ryck inombords liksom.
Känner återigen att jag tappat skrivförmågan, men once again, jag kanske aldrig hade någon.

 

Är i ett sånt där läge då man känner att fan, livet är rätt skevt endå.
Vill inte gå in på detaljer.

Kommunikationkursen har väckt upp någonting i mig.

 

Quotar Kirsten Dunst bara för att hon var rätt awesome i filmen jag nyss såg - “I did everything right. I went to college. I exercise. I eat like a normal person. I’ve got a boyfriend in med-school, and nothing is happening to me.”