Börjar man tänka på en dålig sak kommer allt ikapp. Allt verkligen. Som en smäll i ansiktet får man allt dåligt man någonsin gjort eller vart med om, här varsegod. Världen är fan inte normal har jag insett nu. Har bara lust att skrika hur dåliga folk är rakt i deras ansikten, hur känslokalla idioter dem är. Att man inte kan bedöva sorg och smärta med alkohol. Det hjälper inte i längden.