Igår sov min baby här. Fattar inte att vi snart firar tre år tillsammans. Tre år sen den där natten då han efter lång väntan frågade mig rakt ut "varför vill du inte kyssa mig?", och så drog han mig intill sig och jag kysste honom. Då fanns det inte längre någon återvändo, efter det var jag fast. Om det är någonting jag lärt mig de senaste åren är det att vissa saker går det inte att sätta ord på, det går inte att förklara alla känslor. Vissa av dem är helt enkelt för starka för det.