Och vi lät bomberna falla, det var ingenting stort

Ångesten innan första skoldagen efter lov, det är inte kul alltså. Men än har hösten varit väldigt snäll mot mig, över förväntan faktiskt. Jag har ungefär allt jag vill ha just nu. Jag är arton år och vill att tiden ska stanna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0