Livet handlar bara om ögonblick, små korta stunder, någonting jag verkligen förstått nu. Alla som påstår annat romantiserar. Lyckan kan inte vara konstant, det finns inte en chans i världen. Dom bästa ögonblicken försvinner så lätt utan att man tar vara på dem, som stunder på en gräsmatta en sommardag och man ligger med sin lillasyster och tittar upp på himlen, lyckas fånga en helt perfekt bild på en mås. Bara en sån sak liksom, hur kan det så fort övergå till total kaos?