Jag berättar för tjejen i parken om hur mycket jag tycker om honom, hur kär jag är trots att två år tillsammans har passerat, att jag vill träffa honom nununu. Han visksjunger egenskrivna kärleks sånger tätt mot mitt öra hela vägen från västerbroplan till roslagsgatan, jag blir tårögd, sen fnissar vi och skriver små meddelanden till varandra på kubbpjäser. Han skickar söta sms och han bär mina skor när jag fått skavsår och han låter mig till och med ha hans skor istället, trots att hans strumpor går sönder. Vi ligger och tittar ut på himlen genom mitt vidöppna fönster och han säger att han vill stanna i sängen hela dagen. Det vill jag också.