Har spenderat de 24 senaste timmarna med att äta kyckling i ugnen bredvid honom, dricka den godaste latten jag någonsin druckit och somna tätt tätt intill. Pussa sönder honom för att nu är det en vecka utan honom som väntar mig, och jag vill inte bli sentimental men kan inte låta bli. Hatar mig själv för att jag älskar så mycket, hatar och älskar det. Har bestämt mig för att behålla kontrollen och fotfästet den här gången, den här veckan. Jag har kvar minnet av hans öppna hand på mina revben, hans sömniga andetag i mitt öra. Mitt huvud mellan hans händer, "du är mitt allt".