Sitter och pratar festivaler och tatueringar med Josefin just nu, och helvete vad jag kom på mig själv med att längta helt plötsligt. Efter friheten. Snart fyller vi 18, vi blir vuxna. Vuxenvärlden känns så himla långt bort så det finns inte. Känner också på mig att den här vårterminen kommer gå fort, som min lärare sa idag, "det kommer kännas som om avslutningen är imorgon". Jag är rädd för det. Måste ta vara på att vara 17 år, 17 känns bra.