Livet nu för tiden är så himla svårt och jobbigt att man nästan glömmer bort det jobbiga och går runt och skrattar åt ingenting istället, bara för att det är bättre än att gråta. Nu lät jag som världens mest deprimerade människa, men så är inte riktigt fallet. Som sagt är allt så hemskt så att det blir komiskt.

Idag har jag spenderat exakt hela dagen med att prata med fina Natalia och lite andra personer som verkligen verkar förstå mig. Jag har suttit i soffor i skolan och tittat på filmer om rymden, fascinerats lite för att sedan åka in till stan, äta chokladmuffins och prata ännu lite mer. Prata prata prata, med allt och alla, så ser mitt liv ut just nu. Jag behöver få ur mig så himla mycket.

Ikväll önskar jag att det var sommar och alla kunde samlas i Rålis, sitta på gräset, dricka ur 7eleven muggar och titta på indiemänniskor som dansar galet med en rödvinsflaska under ena armen och en stor radio under andra. Det var väldigt fina dagar det där.