Ikväll skulle kunnat vara en helt vanlig, tråkig torsdagskväll, men den blev mycket finare än så faktiskt. Det ända som behövdes var lite skitsnack över en kopp kaffe med världens finaste Cassandra. Min äldsta och en av mina aboslut bästa vänner, vi kan både skämta och prata allvar med varandra, och det är inte alla man kan det med, verkligen prata och lätta på sitt hjärta till. Sen att det fortfarande var ljust när jag åkte hem vid halv fyra, att mamma kom hem med ett nytt nagellack till mig och att vi åt kycklig med pommes till middag var bara ett plus, sällskapet var det absolut bästa ikväll.

Sen tänkte jag på det här med vänner man en gång delade så mycket med och som var en självklar del av ens liv, hur dom kan försvinna utan att man ens tänker på det allt för mycket. Då måste det ju betyda att dom inte var så speciellt trots allt, man passade nog inte tillsammans. För en riktig vän hittar man alltid tillbaka till, trots alla bråk och olikheter så finns kemin där och man håller ut genom allt. Man känner att det är en person man vill dela med sig av livet med, både det dåliga och det bra.