Idag vaknade jag strax efter sju och kände mig lite gladare än morgonen innan, och det är väl sånt man får leva för. Att det kanske gradvis, sakta men säkert kommer kännas lite bättre dag för dag mitt i all vinter och allt mörker. Det kändes ytterst lite mer som om allting kommer lösa sig när jag tog tunnelbanan till centralen för att där byta till pendeln.

Jag var på Ungt Företagande mässan, "Våga Vara Egen". Vandrade runt där med Natalia i flera timmar. Riktigt kul var det att gå runt mellan alla stånd och se ungdomarna som var ungefär i min ålder och som hade skapat sina egna produkter och idéer, liksom försöker göra något med sitt liv. Det fick mig att inse att det kanske finns mer än pojkar och vad de gör med ditt huvud, det finns nog något mer. Kanske ska ta och bli en buisness woman och ägna livet åt karriären. Vi får se hur det blir med det. Nu ska jag försöka plugga så jag kommer en bit på vägen.

tänker på hur fint det var att somna bredvid någon man tycker om mer än allt i världen. och att jag fick uppleva det i två år. jag är egentligen rätt lycklig.