och hans namn lyser fortfarande upp där på skärmen. tryggheten jag känner med honom är så slående, det är som om varm bumull lägger sig runt mitt hjärta varje gång jag har hans hand i min, varje gång jag pratar med honom i telefon och hör hans välbekanta skratt. det där skrattet jag känner utan och innan, jag vet direkt om det är äkta. så många gånger vi har skrattat tillsammans, till busringningar på youtube, till töntiga "big red text" komedier. så många gånger vi sprunigt ner till affären, hand i hand, i både den iskallaste vintern och den finaste sommarnatten. och minnena kommer ingen någonsin ta ifrån mig. jag kan bara hoppas att jag får uppleva något liknande någon gång, för det är det bästa som finns.

Oh that reminds me of when we were free
Before life began to tear us apart