I'm taking a trip down memorylane. Är det inte så man säger? Jag tänker att, fan egentligen, vad mycket saker man glömmer bort. Riktigt viktiga saker. Som hur stor plats en person har i ens liv.

Ikväll saknar jag, jag saknar ungefär allt. Nätterna på lilla essingen då vi satt i gräs som var så torrt att det gjorde ont att sitta på, kvällarna när vi trängde ihop oss flera stycken i min säng och tittade på roliga komedier, nattbad som var så kalla så att det var svårt att komma i men man hoppar ändå tillslut, kisspauser på toaletten med serious talk, då man lär sig så mycket om varandra, man kommer nära varandra, nätter då vi bara suttit på olika fotbollsplaner och pratat om allt. Jag saknar Frida.
Och så saknar jag Spanien. Skulle inte banga på att sitta där på balkongen med folket och sjunga till svenska låtar som ingen där nere på gatan förstår och vara sådär alldeles lycklig rakt igenom. Det är sånt jag saknar nu.