det är inte okey att det höll på att mörkna vid fyra idag. längtar tillbaka till en fin dag i september, då jag stod på kristinbergs t-banestation och inte frös alls. jag tittade på löven som börjat ändra färg och vinden va ljummen.

annars så älskar jag mina vänner. tänk hur kul man kan ha, och hur alla vi i gänget är så olika men det gör ingenting. jag har nog aldrig skrattat så mycket på några dagar som jag har gjort dom här senaste.

det känns som om livet ordnar upp sig tillslut.