Igår när jag åkte hem ifrån min pojke tog jag en blå buss hela vägen från Kungsholmen till Vasastan. Och på dem 15 minuterna såg jag allting jag inte annars brukar lägga märke till. Jag såg en pojke i blå jeans-skjorta som kramade en liten blondin med håret i en knut mitt på huvudet, också hon hade jeansjacka på sig. Dom såg så fruktansvärt gulliga ut och jag började fantisera om hur dem träffades. Jag såg en pizzabagare som stod utanför en port och rökte, han såg så trött ut. Jag önskade att han har en snäll fru att komma hem till. Jag såg en man som stod med en gitarr i handen och en tatuerad kille i linne som hade tagit av sig jackan. Jag tittade på tulpanerna som stod i blom i Vasaparken, och hur fina de faktiskt är. Jag såg alla småbutikerna vid bron och helt plötsligt verkade stockholm vara en ganska så fin plats.