Och jag är rädd för att jag har tappat bort mig själv mitt i allt det fina, det söta, det perfekta. Nu är det inte längre jag, det är han och jag. Och det är väldigt fint det också, alla letar efter något sånt. Jag är för rädd för att släppa det. För jag vet att jag skulle sakna honom så att det gör ont i mig. Jag skulle gå sönder. För vad skulle det då finnas att leva för?