På något sätt känns det som om jag älskar honom mer för varje dag som går. Det kan fortfarande pirra till sådär i magen och jag kan fortfarande, efter över ett år, bli förvånad över hur söt han är när han sover. Det är som om leendet blir lite, lite finare för varje minut som går, ögonen ännu blåare och händerna ännu mjukare. Jag har allting jag behöver, jag behöver bara honom. Han gör mig lycklig.