sometimes i wish i had never met you, cause then i could go to sleep at night not knowing there was someone like you out there.

Jag sitter på ett tåg i en ödslig vagn, det luktar lite dig och mig.

För att du syns överallt är det det inte säkert att du finns, det är en konst att bara fylla hål.
Och jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt.
Det kan ha varit längesen och jag kan också ha drömt. Det är en känsla som jag alltid kännt.

Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast. Det lilla hjärtat det pulserar än.
Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag lust att ta en ton igen.



Alltså jag sitter här och förundras. Den här mannen kan konsten med ord, att få det att låta så fint så man börjar gråta. Lars Winnerbäck. Det stämmer in så himla, himla bra.