klockren

Det här är en sån där text jag önskar att jag hade skrivit själv. Men tyvärr har jag inte det. Den har jag läst flera gånger om genom åren, hittade den första gången i sexan tror jag. Sparade den då och tycker fortfarande den är lika sann, sorglig och klockren.

det handlar om att hålla andan när man är tio kilometer under vattenytan, då det är helt mörkt överallt och änglarna i dina drömmar inte kan rädda dig. det handlar om att kunna simma även om man dras ner i djupet fortare än bilarna susar fram på motorvägen. det handlar om att överleva när världen försöker krossa dig. som när man går förbi mcdonalds och känner att man bara måste ha en hamburgare. för att sedan gå in till närmaste grannen h&m och upptäcka att man gått upp ännu en storlek och de trådsmala modellerna på reklamaffischerna tittar på dig. och de skrattar. det är då du blir trampad på tårna.och sedan kommer sparken i magen när du får reda på att dina föräldrar ska skiljas fastän de varit gifta i femton år och brukade säga att de älskade varandra. då du ser din nioåriga syster gråta för hon tror att det är hennes fel, för att hon tjatade för mycket om att hon ville ha en ny barbie. men du, du ville bli som en barbie, lika smal och lika ytlig. och du slutade äta och du slutade skratta. då kan man känna revbenen knäckas. man vill bli fotomodell och är redo att göra vad som helst, till och med ligga med den äckliga fotografen som lovar dig berömmelse. du har ju så fina (silikon) bröst. man viker ut sig för att smaka på verkligheten. för att bli känd. men det enda man får tillbaka är runkande tonårskillar som ser din bild på slitzomslaget och tycker du är snygg. som är beredda att betala några tior bara för att slänga dig i papperskorgen om någon månad. sen är du bortglömd. och du håller på att kvävas. affärerna säljer bara lightprodukter och man får reklam för viktväktarna i brevlådan fastän man knappt väger fyrtio kilo. tv visar sexsåpor på bästa sändningstid och gratis porr finns tillgängligt dygnet runt på betalkanaler även för de minsta barnen. den nya tidens barnprogram: se linda rosing operera sina läppar. och alla bryr vi oss, alla sitter vi bänkade, och vi njuter. för nu har vi dragits så djupt ner under ytan att vi är nära att drunkna. för vi lärde oss aldrig att simma, vi lärde oss att vara perfekta.

skriven av: unknown.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0