Jag vill inte att något ska förändras, egentligen vill jag ha det just såhär föralltid. Jag vill inte vara en jobbig flickvän som börjar gråta klockan 12 på natten när vi ska sova bara för att jag känner mig helt hopplös. Men att en lite obetydlig mening kan göra så ont att höra, som ett knytslag i ansiktet, det visste jag inte. Och den borde inte gjort det, allt blev bara så svart på vitt. Men jag ska vara glad, jag har en kille att ringa, en väldans bra kille också. Sen har jag kompisar som jag kan luta mig mot på bussen och planera helgen med. Men sen när uppskattar man det man har? Inte ofta. Synd.

sometimes i wonder if the things that remind me of you, remind you of me.

den här låten är magisk