I'm not a robot.

Idag fikade jag på Eddas med Anna och Josefin, det har blivit lite av vårat stammis ställe under dom här åren vi har kännt varandra. Varje gång jag träffar dom förundras jag över hur lätt det är att prata med dom och ungefär allting, hur roligt vi har och hur bra vi verkligen känner varandra. Sånt är väldigt fint. Jag har lärt mig att det tar många år att lära känna en person utan och innantill.
Jag tycker om dom så mycket.

där kom visst min fina pojkvän med på bilden också, från i julas någongång hemma hos moi


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0