det stora allvaret

Jag kan låtsas att det var av den vackra musiken jag grät, där jag satt och såg ut över solen som höll på att gå ner.
Jag kan låtsas iallafall.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0