Jag kommer alltid in i någon slags svensk-musik-period såhär på höstterminen Förra året var det barabarabara Håkan Hellström. Han är bäst. Försent för edelweiss, hela jävla skivan är otroligt mega fantastisk. Han går inte att förklara den mannen, han sätter ord på ens känslor.
Just nu är jag väldigt inne på Lars Winnerbäck, Melissa Horn, Markus Krunegård och Lasse Lindh. Men musiken är så mysig. Ja, mysig är rätt ord. Men samtidigt känslosam. Jag älskar den.