Alla har en. En sån där som vägrar att släppa taget, som man själv vägrar att släppa taget om.
Jag vet inte varför, men efter nästan 8 saknar jag honom fortfarande när han inte är hos mig.
Jag kan vara så jävla trött och irriterad på honom ibland, men när dom här kvällarna utan honom kommer, det är som om nått går sönder i mig.
Det är tomheten som känns. Tystnaden. Den är inte skön.
Och jag vet, imorrn kommer jag få sova med hans andedräkt i nacken igen, det är det som får mig att fortsätta.
Det som också förvirrar mig är hur livet kan vara så upp och ner, från minut till minut.
Ena minuten ligger jag i en stor dubbelsäng och äter popcorn och skrattar med lillasyster.
Andra sitter jag ensam på en stol, ensam i mitt kalla rum.
Ja, det är konstigt.
Kommentarer
Postat av: Klara
svar: TACK! detsamma :)
Postat av: Anonym
jaa, eller hur!
Vill ha sommar nu..
Postat av: Johanna
sv: åh. tack så jätte mycket. vad kul att du tycker så :)
Postat av: Anonym
http://florii.blogg.se/ svär riktig bra blogg du måste ba läsa :D.. din blogg va oxå jätte bra
Postat av: Emmelist
tusen tack tjejen! sånt är alltid kul att höra!
hur mår du idag då?
Trackback
