Nu är jag hemma hos mamma. Älskade mamma. Det är här jag känner mig riktigt hemma.
När jag och elliot stapplade in här igår natt tänkte jag bara att, fan, jag har bara bra minnen härifrån.
Den där sommarnatten då jag och elliot, klockan 12 på natten, bestämde oss för att gå ner och ta ett nattdopp. Jag tog på mig flipflopsen och vi gick hand i hand ner till kajen, och vattnet var faktiskt varmt. Vi badade ett tag och pussades i vattnet.
Eller på min födelsedag, den 19 september. Kommer ihåg att det fortfarande var varmt i luften, solen sken när jag gick ut på gatan för att hämta älskling.
Eller den där gången då vi var sjuka och låg inne i två dagar i sträck. Det var här det, vi låg och sov på varandra i soffan till tråkiga tv program. Och allt var på något sätt perfekt.
Varför är det alltid så, man kan alltid se tillbaka på saker och ting och tyckta det var underbart. Det är sällan man tycker nuet är perfekt.
Jag tittar ut genom fönstret, som så många gånger förr. I vintertid, sommar och vår. Jag tittar över fotbollsplanen, den lilla vägen och IP:n och ser det börja mörkna. Redan, klockan 15:21.
Livet är allt bra underligt ibland.