you keep me from falling apart
Jag tror jag börjar få feber igen. Huvudet bultar. Sitter här vid mitt fönster och fryser om händerna. Tänker på hur mycket som är fel i mitt liv just nu. Det ända rätta är nog Elliot. Han räddar mig från att falla isär och gå sönder. Jag är så glad att han alltid finns där för mig, det går inte att förklara med ord hur det känns. Jag läser om alla brustna hjärtan och jag känner igen känslan. Allt för väl. När den där pojken säger åt en att han inte vill ha dig. "jag älskar nog inte dig lika mycket som du älskar mig." Det är en sån känsla man aldrig glömmer, den etsar sig fast.
Kommentarer
Trackback
