Idag har jag grupparbetat i datasalen på JMK, fått skjuts hem genom ett höstigt Östermalm av Cornelia, nästan somnat i soffan, ätit soppa med pappa och smält framför TVn och Kevin Walker i Idol. Ögongodis, ohmy.

 

Imorgon är jag 20 FUCKING ÅR. Får gå in på systemet. Kan inte fatta det.
På kvällen har min älskling ordnat överasskningsdejt, får se vad som händer...

 

 

Känner mig så otroligt jävla stressad nu. Inre stress som gnager är det värsta som finns. Men med det nya jobbet och tre feta inlämningar/redovisningar/tenta de kommande två veckorna är det minst sagt mycket att göra.Som om inte det räckte fyller jag år också, 20.
Så det är inte bara tråkiga saker jag är stressad över, vilket ger så jäkla dubbla budskap.
Kurser på en månad är verkligen att gå lite för fort fram ...
Igår hade jag en superbra dag alltså. Fikade god chokladtårta med grädde, hade en stund för mig själv ute i höstsolen, lekte med finiskusinerna Freja & Pelle (kastade nallebjörnar och ritade katter), höll min älsklings hand framför hela släkten, insöp doften av kaffe i 3 timmar i streck, innan vi tills sist drog oss bort från stan till Hässelby för en otroligt trevlig middag bara vi två och sedan säng/soff/altan mys resten av kvällen. Vi gick ner till lillaaffären, och rätt va det var så tittade han på mig och sa "du är så söt", med ett litet skratt i halsen. "Vadådå?", frågade jag. "Du bara är det. Dina ögon är världens finaste". Bara sånna små komplimanger jag får ständigt, dagligen, får mig att känna mig fullkomligt utvald att vara älskad av en sån genomfin människa. Är nästan.... frälst. Sen såg vi iallafall vår nya hookup till serie, Orange Is The New Black. AMAZING med lite lebbporr, det får man inte se varje dag!

Så summan av kardemumman är att jag är så uppspelt just nu att jag inte vet vad jag skriver. Kan vara för jag nyss åt mango och kiwi, hej c-vitaminboost. Detta vågar jag nästan inte säga, men jag börjar känna mig ... FRISK. Efter en månad och fem dagars nästintill ständig förkylning/influensa/halsvirus känns det bättre.

PUSS!

Idag var jag och såg Oskar Linnros med min nära vän som flyttat en bit från Stockholm. Sjukt att sådant där händer så ofta nu, folk flyttar hit och dit för att plugga/reser bort långa perioder.

Konserten var ifallafall svinbra, men min sjuka hals fick hem mig kl 22, ingen utgång här inte.

 

Snart fyller jag 20, vilken grej alltså. Får gå bland systemets hyllor och jag är inte ens tonåring längre, även om det inte kommer kännas av ett dugg. Kommer nog alltid gilla tokiga fester då man ramlar hit och dit, även om det blivit lite mindre sånt på sistone. Eller, kanske inte mindre, men mindre spårat. Kommer alltid hem senast 3 och nöjer mig liksom med det. Annat var det för några år sedan då man kunde vara ute till 5 på morgonen och vara euforisk, nu är det vuxenlivet som ständigt gnager. Att jag borde plugga eller jobba (numera via lärarförmedlingen, tjoho!), göra nytta. Finns alltid någotning nyttigt att göra.

 

Mamma nämnde till och med att hon hittat en fin lägenhet och undrade om jag var flyttsugen, what, snabba tag här. Just nu vill jag bara klara mina år i skolan (FICK ETT B I EN KURS jag gjorde omtenta på fick jag reda på idag, så himla happyface. Plugg kanske lönar sig ibland) och få vara med vänner och älsklingen. Plus tjäna lite pengar som jag inte har någon jäkla aning om vad jag ska lägga dem på. Resa? Har grov ångest av att köpa materiella saker märkte jag idag, för efter 3 användningar är sakerna tråkiga/fula/obekväma/jobbiga. Man vill alltid ha nytt endå.

Älsklingen och jag har endå haft det skitmysigt hela september månad än så länge, druckit massa gott jordgubbs te (jag), haft bullfika i hans säng, skrattat, varit på gårdsfest på min gård, pratat med random som förutspår att vi ska få barn (efter en krogrunda), åkt jävligt dyra taxiturer, dött av härlighet framför filip&fredrik program (my loves) and so on.

MIN KAMERA FÖRSVANN FÖRRA HELGEN också. BAJS. Varför blir alltidalltidalltid jag av med saker?
Flummigt värre, nu ska jag nog sova snart som en annan kärring.

På söndag blir det första firandet utav 4 stycken (divorced parents...), hoppas det blir exakt lika roligt att fylla 20 som det var att fylla 18 då man blev överöst med presenter och uppvaktning.