allt vi gjort ihop, allt skratt och all gråt som ekade mot väggarna
för många minnen för att vi nångonsin ska kunna skiljas åt

Rolig kväll igår som började ute på essingebryggorna och slutade hemma hos elliot. Gamla gänget och allt var så bra, perfekt sista kväll innan alla åker iväg åt olika håll för ett litet tag.

Klockren kommentar här ovanför, sorry max, we love you all! ;)

Idol-Toves första singel, jag älskade henne när hon var med där. Den är faktiskt väldigt catchy!

Mitt huvud är tomt på känslor och ord. Men jag ska bli bättre. När hösten kommer ska jag ta tag i mig själv på allvar. Den här bloggen är bara katastrof nu.

Jag hatar att tiden går så fort. Den här sommaren närmar sig sitt slut, och jag vill inte. Det känns inte som jag gjort allt jag vill göra. Vill inte ha höst och kyla, jag klarar inte av det. Den förra vintern var så lång och det skrämmer mig. Helat tiden. Ångest.

Det är iskallt ute. Sitter med öppet fönster och dör. Vill inte ha höst.

Fler bilder från Spanien och värmen istället. Saknar det verkligen.

Det är mitt i sommaren, jag är lycklig, och ikväll ska jag träffa min fina vän Frida. Vi får se vart kvällen tar oss. Förhoppningsvis till en park med glada människor, musik och picknickfiltar, lite senare kanske tillochmed nattbad. Vi hörs.

You're the thief of innocence
You're a tainted cherry tree
There's a mark upon your skin
Where your heart once used to be

Det här känns som en kväll för längesen. Så som mitt liv brukade va för några år sedan. När jag oftast satt hemma på kvällarna med sällskapet av min data, min musik och den kalla nattluften utanför fönstret. Ofta grät jag lite till någon sorglig låt, inte för att jag var ledsen, jag var bara glad för att det finns så vackra saker i världen. Ibland vill man bara gråta över hur fint det är. Jag var liksom nöjd med hur allting var, visste inget bättre. Jag visste inte hur det känns att vara kär och gå hem till honom klockan två på natten, jag visste inte hur det var att ha någon som fanns där och viskade fina saker i mitt öra. Jag visste inte hur det var att vakna bredvid honom på morgonen och inte kunna sluta le, skolka och att göra allt för att få ligga kvar i någon minut till, med hans arm runt mig.

Men jag tror ändå att det är viktigt att vara ensam ibland. Tänka, rensa tankarna som dem säger. Det ligger nog något i det.

Idag har jag legat och solat vid Essingen med vänner, riktigt skönt väder. Att cykla genom stockholm med fin musik i öronen och vinden i håret är riktigt härligt.

Nu ska jag ner till kajen för att ta ett litet kvällsdopp med syster och mamma.

Den här filmen har väl alla sett, och jag vill bara påpeka hur mycket jag gillar den. Kan se den hur många gånger som helst. Klockren.

Bestämde mig för en chillkväll idag, har typ aldrig varit såhär trött. Men man brukar ju säga att "synden straffar sig själv", typ Spanien-citat, haha.

Jag och Cassandra köpte hem massa plockmat, som oliver, parmaskinka, baguette med vitlöksost och såntdär. Himlans gott såhär på kvällen.





Gamla bild på oss två, men ville bara säga att jag tycker om henne väldigt mycket. Barndomskompis <3

Igår var en fin kväll, det var så kul att träffa alla efter många dagar ifrån varandra. Vi kramades och det blev väldigt mycket dans. Alla var sådär stört, underbart glada. Jag älskar mina vänner.

Senare märkte jag att jag fortfarande kan komma på mig själv med att ligga och lukta honom i nacken och tänka "lämna mig aldrig". Min fina pojke.

Nu är jag hemma igen, efter 9 fina dagar bestående av extrem värme, balkonghäng med kortspel, musik och chips. Och såklart VM, eftersom vi råkade befinna oss i just Spanien när de vann. Galet.

Är alldeles för trött för att skriva någonting, men här har ni några bilder.

Imorrn klockan elva ska vi ses på centralen, sen bär det äntligen av till Spanien. Så skönt att slippa Sverige med älsklingen och bästa vännerna i några dagar, kommer bli great. Förvänta er bildbomb när vi kommer hem igen! Det ska solas som bara den och njutas. Kommer sakna några, men ni klarar er, jag lovar. Puss.

För att du syns överallt är det det inte säkert att du finns, det är en konst att bara fylla hål.
Och jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt.
Det kan ha varit längesen och jag kan också ha drömt. Det är en känsla som jag alltid kännt.

Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast. Det lilla hjärtat det pulserar än.
Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag lust att ta en ton igen.



Alltså jag sitter här och förundras. Den här mannen kan konsten med ord, att få det att låta så fint så man börjar gråta. Lars Winnerbäck. Det stämmer in så himla, himla bra.

Det blir hemmakväll idag. Känns rätt fint att det hör till ovanligheten nuförtiden. Inte som andra delen av året då helgerna är allt man har och man tar vara på dom två kvällarna till tusen. Nu är varje dag som en endaste lång helg, därför är det skönt att bryta av lite med en softarkväll. Det är verkligen inte ofta jag tar tid för mig själv, det är så mycket annat som måste göras. Dagarna går fort fast man är ledig, det borde vara tvärtom.

Jag åkte dock ut till Nockeby en sväng för att träffa gänget en sista gång innan vi åker iväg. Dom är rätt bra alltså. Idag var faktiskt en helt perfekt sommarkväll, det var ljummet och luktade blommor överallt.

Lyssnar just nu på Shout Out Louds, och jag vill se dom på Popaganda. Dit ska man väl kunna ta sig iår, favorit i repris så att säga.

Nu åker vi snart. Känns overkligt, men underbart.
Livet består just nu av barfotadans ute på gräsmattor, fin musik och solsken. Alla bara hänger runt och är vänner, alla är likadana. Efterfester och att somna när solen skiner och fåglarna kvittrar. Det är fint det. Alltid trött men alltid pepp liksom. Härlig blandning.