I don't wanna miss a single thing you do.

Tittade igenom gamla blogginlägg och blev helt sentimental, mitt liv har varit så bra de senaste tre åren. Alla olika människor jag träffat och alla vänner jag fått, det är ovärderligt. Vill bara ha alla i ett rum och krama om dom, önskar att jag kunde träffa alla mycket oftare. Min gymnasietid har varit helt enkelt underbar, om man bortser från vissa uppförsbackar såklart, och det gör mig rädd för vad som händer nu. Hur ska framtiden kunna bli lika bra liksom?










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0