Som musik man bara hör, när man kan tala samma språk.

Idag har jag frusit som bara den. Det är nog dags att ta på sig mer än en tunna jacka när man går ut, och tro det eller ej men jag gillar det än så länge. Jag vet att jag kommer sitta och hata mörkret och vintern i månader sen, så kan ju lika gärna passa på att gilla det ett tag nu, medans det inte är grått ute utan helt färgsprakande.

Jag har också fikat med cassandra, skrattat på tunnelbanor med natalia och pratat om killar som är dumma i huvudet. Jag har sådan tur att min pojke inte är det, han är en av de vettigaste människor jag träffat. Även om han fått en Iphone 4 som han ägnar lite för mycket tid åt just nu, men det är okey med mig. Så länge han pussar mig på pannan och säger "du är bäst, tack för igår" innan han springer iväg i sin stora dunjacka och mössa på morgonen.

Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad och värma mig, sen väntar sängen och en hel helg på mig imorgon.


(bild tagen förra hösten. fina pojkvän och fina syster.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0