vad vore jag, utan dina andetag

det är så svårt att sova utan dig. att vara utan dig. jag är så van att alltid ha dig bredvid mig, alltid kunna ta din hand. jag älskar att bara höra ditt skratt, det är det finaste som finns. eller att krypa upp i din famn. och dom där nätterna då jag måste sova ensam, dom är värst. man ligger där i mörkret, helt själv och kramar täcket. utan dina andetag mot min nacke. jag måste liksom höra dig viska godnatt till mig, annars kan jag inte sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0